tisdag 16 maj 2017

Tankar om tid

Har inte prioriterat att blogga på ett tag. Tiden har inte riktigt funnits där och jag känner en viss sympati med Mickan i solsidan när Freddan säger "Vaddå stressad? Du gör ju ingenting!" Hur kan man känna att man inte hinner nåt när man är föräldraledig? Man har ju all tid i världen! Å så ändå känns det som att man inte får något gjort. Men det är ju så, att bara upprätthålla status quo på hemmaplan kräver sin insats.

För att få lite grepp om var tiden tar vägen bestämde jag mig idag för att skriva ner det jag gör under några timmar. Lite som i lyxfällan, när de går igenom vad deltagarna gör med alla sina pengar fast denna gång med min tid. Väl medveten om att "measurement drives behaivor" satte jag igång.

Här kommer listan jag fick ihop idag på förmiddagen:

  • Sovmorgon till 07:45
  • Påklädningsrace med barnen, frukost och diverse morgonrutiner inkl. 2 blöjbyten
  • Tandläkarbesök med D1 innan lämning på förskolan (åter hemma ca kl.10)
  • Sätta på tvättmaskin
  • Vika tvätt och lägga in i garderober (dock inte sambons, hans kläder hamnar vikta på en bänk)
  • Plocka ihop lite smutstvätt här och där
  • Plocka rent bänken i tvättstugan
  • Packa upp D1's kläder efter helgens husvagnsweekend
  • Packa upp D2's kläder efter helgens husvagnsweekend
  • Bäddat sängar
  • Fixa i ordning en byrålåda till D2's ytterkläder
  • Matat D2
  • Sövt D2 i vagnen
  • Hängt upp blött förtält på tork
  • Klippt och plastat in 60 kartor till kvällens träning
  • Rensat lite i en låda
  • Lastat in 1 flyttkartong och 3 mindre kartonger med Hitta ut-kartor i bilen
  • Värmt matlåda och ätit lunch
  • Hängt tvätt och satt på ny tvättmaskin
  • Förbereda  inför middagen
  • Lekt och gosat med D2
  • Fixat föreningsrapport
  • Matat D2 igen
  • Skrivit detta blogginlägg
Ja, det blev ju en hel del. Nu har klockan blivit 13:15 och det är hög tid för mig och D2 att kila iväg till förskolan och hämta D1. Tur att man är föräldraledig!

På återseende!


fredag 17 mars 2017

Nattvasan 2017

Nattvasan - inför loppet snackades det om att det skulle bli magiskt, det skulle bli historiskt, det skulle bli mörkt, utmanande och en häftig upplevelse. Högt ställda förväntningar, minst sagt. Som affärsidé är ju konceptet genialiskt. Dra ner på servicen och marknadsför det som en del av upplevelsen!

Laddade, nervösa och förväntansfulla innan start

Hur var det då? Jo, det var faktiskt precis så häftigt som man sa att det skulle vara. I förhandssnacket hade man fokuserat på att detta skulle vara en upplevelse, inte en tävling och jag tror att det också bidrog till den trevliga stämningen i spåret. I alla fall kände inte jag av någon hets där vi låg, i mitten av fältet.

På startplatsen var belysningen dämpad och det spelades stämningsfull musik. Några minuter innan start ombads alla släcka sina lampor och vi bjöds på en sprakande ljusshow innan det var dags att staka iväg över fältet, bort till den långa välkända backen. Även om startfältet var begränsat till 800 lag, 1600 löpare, var det trängsel och kö uppför backen. De flesta verkade ta det med ro och väl uppe släppte det och det var fri fart som gällde. Kroppen kändes pigg, fräsch och ivrig och under skidorna hade jag kanonglid. Härlig känsla!

Tyvärr fick min lagkamrat inte uppleva samma känslor. En sliten kropp efter ett tufft öppet spår några dagar innan i kombination med dåligt glid ger inte samma känsla. Men nu var det fokus på upplevelse och inte något tidsmål. Prestationen var att genomföra och jag var minst sagt nyfiken på hur kroppen skulle reagera på fysisk ansträngning under de många timmar som låg framför oss och dessutom på natten. Det har hunnit passera 6 år sedan jag senast åkte Vasaloppet och vad jag minns har jag bara kört ett fåtal pass över 2 timmar sedan dess och aldrig över 2,5 timmar. Hur skulle min kropp reagera?

Människokroppen är dock uthålligare än vad de flesta tror. Så länge vi bara förser den med energi i rätt mängd och vid rätt tillfälle tror jag den kan hålla på nästan hur länge som helst. Energimässigt körde jag samma upplägg som jag gjorde vid Öppet spår 2005 och Vasaloppet 2011, dvs en halv energikaka vid varannan kontroll och en gel vid de andra kontrollerna. Sportdryck vid varje kontroll samt några klunkar sportdryck mellan varje kontroll. Det funkade bra även denna gång. När vi kom till Eldris kände jag att jag hade tillräckligt med energi i kroppen så jag skippade den sista gelen och nöjde mig med lite sportdryck.

Att min lagkompis hade en tung dag i spåret gjorde på sett och vis min upplevelse av Nattvasan ironiskt nog större. Istället för att borra ner huvudet och slita hade jag både tid och energi över till att verkligen supa in atmosfären och njuta av upplevelsen. Att det dessutom bara var ett par minusgrader och grymt fina spår gjorde inte upplevelsen sämre. Utmed banan var det mycket mer publik än jag hade förväntat mig. Många hade tänt eldar och flyttat ut "fredagsmyset" från stugorna till skidspåret, för att beskåda och heja fram oss! På ett ställe åkte vi igenom en lång allé av facklor och lyktor, jättemysigt! Häftigast var dock igloon som vi åkte igenom efter Hökberg där de bjöd på hemgjorda chokladbollar, mums!

Allé av facklor

Jag är så imponerad av min lagkamrat. Vilket psyke den tjejen har! När vi efter några kilometer kommit upp på myrarna och det börjar gå lite lätt utför konstaterar hon att glidet på hennes skidor inte är det bästa (vilket syntes lång väg) och kroppen känns lite sliten. Där och då tror jag att många i hennes kläder hade kastat in handduken och tänkt att det inte är värt mödan att skida till Mora mitt i natten under de förutsättningarna, men inte min lagkamrat, hon gnetar på, kilometer efter kilometer, kontroll efter kontroll. Inget gnäll, bara matar på, och där bredvid glider jag retligt lätt fram på mina skateskidor och undrar om hon vill vara i sin egen bubbla eller om jag ska babbla på för att skingra tankarna en stund. Kändes minst sagt orättvist och inte kunde jag hjälpa henne genom att byta skidor en stund då vi hade olika bindningar.

Vätska och energipåfyllning i Eldris

Efter drygt 7,5 timmes åkning nådde vi Moraparken där sambon klivit upp mitt i natten för att heja fram oss den sista biten in mot målet.

Snart i mål

 I mål kom vi och nu har vi skrivit historia genom att åka den första Nattvasan någonsin och för egen del kan jag lova att det inte var min sista. Om jag bara får vara frisk och hel så räknar jag med att stå på startlinjen den 2 mars 2018 igen. Nu undrar jag bara vem som vill göra mig sällskap? Är du sugen får du gärna höra av dig!

 Vasalopps-TV med Nattvasan och Barnens Vasalopp

Stort TACK Janna att du fick mig att fundera på att åka Nattvasan och ett ännu större TACK till Jenny som med kort varsel ställde upp och följde med på färden! Utan er hade jag inte fått uppleva detta. Slutligen ett stort TACK till barnvakten som gjorde det hela genomförbart! Kram på er!



fredag 10 mars 2017

Festen är över för den här gången

Oj vad tiden går fort när man har roligt. Och vad trött man blir när man som småbarnsförälder väljer att åka skidor halva natten, istället för att passa på att sova när barnen sover.

Att skriva blogginlägg har inte funnits på kartan den senaste tiden men nu har vi kommit hem och landat lite. Efter att på 25 dygn tillbringat 21 nätter i husvagnen, kan jag erkänna att det känns lite skönt att vara hemma igen.

Igår var förskolan stängd så det blev en utflykt busfabriken i Norrköping. Personligen är jag inte särskilt förtjust i sådana ställen. Så fort någon nämner ordet lekland, uppstår en viss bacill-skräck och jag ser framför mig hur hela familjen ligger däckad med både influensa och magsjuka. Men när D1 började prata om det för några dagar sedan och snällt frågade om vi inte kunde åka till något lekland snart, fick hon sin vilja igenom. Det var ju över ett år sedan sist och förkylda var vi ju redan så på’t bara.
Kul med bollar, D1 tillsammans med kompis på Busfabriken

Så vad mer har hänt? Förra onsdagen blev det en utflykt till Älvdalen igen för att hämta pjäxorna jag beställt och på kvällen kom barnens mormor och hälsade på oss i husvagnen. Skönt att få lite hjälp med barnen och efter nattning fick jag chansen att testa de nya pjäxorna i skidspåret. Inledningsvis fick jag lite ont i fötterna men efter några kilometer kändes pjäxorna kanon. Utvecklingen går ju framåt och att byta upp sig 20 årsmodeller gör en hel del skillnad kan jag lova! Till nästa säsong tror jag att jag även ska uppgradera mina 22 år gamla skateskidor. Lägg till lite mer träning på det, så finns det goda chanser att skejtåkningen kommer vara riktigt rolig nästa år!

På torsdagen tog vi det ganska lugnt. En skidtur med barnen i Vasaloppsspåret och en sväng på mässan, som vi besökt nästan varje dag den varit öppen. 
Med mormor mot målet i Mora

På kvällen välkomnade vi sambon som kom upp efter avklarad jobbvecka.

Fredagen inleddes med att sambon åkte sträcka 4, mellan Oxberg och Hökberg, på Stafettvasan. Laget hade som mål att klara 6 timmar och de gick i mål på 5 timmar och 41 minuter. Grattis till en bra prestation Synsam Lysekil!
Redo för start!
3/5 av laget Synsam Lysekil

Själv försökte jag ta det så lugnt som möjligt och förbereda mig inför kvällens stora utmaning, Nattvasan. Mer om den upplevelsen kan ni läsa i ett kommande blogginlägg.

På lördagen var det D1’s tur att tävla i Vasaloppsspåret, då det var barnens Vasalopp. 900 meter långt, start på campingen och målgång i det stora riktiga målet. Häftigt värre! Att träffa kompisar både före start och efter målgång och att bli intervjuad gjorde upplevelsen ännu större och bättre enligt D1.
D1 mot mål i Barnens Vasalopp


På söndagen var det dags för veckans sista lopp, Vasaloppet. Vanligtvis brukar jag bänka mig i tv-soffan första söndagen i mars men inte i år. Efter att ha sett starten och inledningen av loppet på tv tog jag en tur i skidspåret. Hur kul det än är att titta på skidor på tv så är det lite roligare att åka själv och framför allt mår man ju så mycket bättre efteråt. 
Eldris -lugnet före stormen, snart kommer täten

När jag på hemvägen passerade Eldris, fick jag höra att täten var mindre än 20 minuter efter mig, så trots trötta muskler var det bara att trycka på i stakningen hela vägen tillbaka. Lite ovant att ha så mycket publik och hejarop när man tränar. :-) Jag lyckades hålla undan och 5 minuter senare kunde vi se den stora tätklungan staka genom campingen och upp för Auklandbacken i ryslig fart.

Känd från TV - täten på väg mot Auklandbacken
Under hela dagen ramlade det sedan in löpare mot mål. Vi försökte heja på så många som möjligt men på eftermiddagen tog vi en paus och gick och bowlade istället.

Bästa hejaklacken!


Slutpatullen på väg mot mål
Efter en rolig och händelserik vecka var det i måndags dags för hemfärd. Sambon klev återigen upp i ottan och tog morgontåget. Jag och tjejerna tog det lite lugnare, fixade det sista och packade in oss i bilen innan vi återigen styrde hemåt. 
Träff med Gustav Vasa i skidspåret



tisdag 28 februari 2017

Tur i oturen

För er som tröttnat på att jag bara skriver om blå himmel och sol kan jag meddela att idag regnar det. Frågan jag ställer mig själv just nu är varför jag bara packat regnkläder till barnen och inte till mig själv.

När det regnar får man äta mellis i förtältet

Idag hade vi verkligen tur i oturen också. Efter en lugn morgon var det dags att samla ihop oss och gå iväg och diska. Det är ju sånt som normalt sker av sig självt, när sambon är här, men när det bara är vi tjejer i vagnen måste vi ju även göra "karlgörat". :-)

Som vanligt klädde jag på D1 så hon fick ut och leka medan jag fixade det sista. Passade även på att ställa ut disken på golvet i förtältet så att vi skulle få med oss allt. När jag lite senare klev ut genom dörren var disken spridd över hela förtältet. D1 hade lyckats trampa i diskbaljan... Ajdå. Efter jag försäkrat mig om att D1 var ok, samlade jag ihop disken som även den var hel. Ingen fara skedd alltså, men när jag såg brödkniven ligga där på golvet, poppade 2 år gamla minnesbilder upp i huvudet från när D1 halkade i badrummet på ett hotellrum så att blodet sprutade från hälen. Vilken tur att det inte blev så denna gång! När jag låg där på golvet i förtältet visste jag dock inte hur nära en blodig repris vi var, för när vi sedan gick till servicehuset med disken klagade D1 på att hon blev blöt om hälen. Upptäckte då att hennes ena stövel hade ett 1 cm stort hål, gissningsvis uppskuret av nämnda brödkniv. Både häl och strumpor var dock helt intakta, tack och lov!



Hålet i stöveln

Klockan är bara lite efter kl 10 på förmiddagen och jag sammarfattar dagen så här långt med 2 notes to my self:

-Packa regnkläder till mig själv också nästa gång
-Ingen disk på golvet i förtältet när det finns barnfötter i närheten

måndag 27 februari 2017

Folkfesten har börjat!

Vinterns höjdpunkt här i Mora, Vasaloppsveckan, har börjat. Eller börjat och börjat, den är nästan redan halvvägs!

Idag är det måndag så sambon fick gå upp i ottan och ta morgontåget till jobbet. Vi tjejer sov ett par timmar till och inledde sedan dagen med lite skidåkning i Vasaloppsspåret.

Föråkare på måndagens öppet spår - först i mål!
Dessa dagar får man anpassa tiden i spåret utifrån Vasaloppsprogrammet. Idag var det öppet spår och de första deltagarna beräknades komma i mål ca 11:30 och då ska man ju helst inte vara i vägen. I ryggsäcken hade D1 med sig varm saft, russin, nötter och kexchoklad så efter målgång blev det fikapaus på läktaren innan vi vände hemåt igen.

Efter lunch blev det en sväng till Älvdalen för att köpa skatepjäxor. Känner att mina drygt 20 år gamla trotjänare inte riktigt håller måttet längre. Inser också att det hänt en del utveckling sedan dess. Provade 3 olika modeller men var inte helt nöjd med någon av dem så nu har försäljaren beställt hem en fjärde modell som jag både hoppas och tror att jag kommer bli nöjd med.

Utflykten till Älvdalen gjorde dock att vi misslyckades katastrofalt med dagens supporteruppdrag. Inte en enda av de vi kände som åkte öppet spår idag lyckades vi heja fram i spåret. Idag när alla så välförtjänt borde fått extra mycket pepp efter 9 mils slit i snövädret. Vi skäms lite och lovar bättring resten av veckan.

Annars så inledde vi helgen med att vi kom upp till husvagnen i torsdags kväll och sambon åkte kortvasan i fredags. Jag och tjejerna följde med till Oxberg och kollade in starten.

Startled 10 på kortvasan ger sig iväg

Vinterns första utelunch
Sambon på väg mot mål i kortvasan

Jag som inte anmält mig till något lopp denna vecka kände direkt när vi kom upp i torsdags kväll att en tjejvasa i solsken nog skulle vara rätt trevligt ändå. Så självklart blev det en start.

Redo för start i tjejvasan

Denna fina skylt hade mina älskade supportrar fixat

Resultatet blev 12 sekunder långsammare än förra året men jag är ändå väldigt nöjd. D2 är ju inte ens 4 månader än så jag är både glad och tacksam över att ha en kropp som klarar av att åka skidor.

Efter loppet blev det lunch på kinarestaurangen och några timmar  i mässtältet. D1 är fenomenal på att charma till sig mängder av godis och reklamprylar. När vi senare på kvällen var på hemväg och de sista åkarna var på väg mot mål utbrast D1 "Det verkar som att Nattvasan redan börjat".

På söndagen tog vi en liten paus från Vasaloppet och tillbringade dagen i Grönklitt. Sambon tog med D2 i pulkan på Kallbolsrundan medan jag och D1 hängde i backen med några kompisar.


Here we go again - blå himmel, sol och snö under skidorna

Kul med kompis i blåbärsskogen

Några av de sista löparna på väg mot mål på söndagens öppet spår

Till er som åker Halvvasan i morgon önskar vi en bra dag i spåret och lycka till!





torsdag 23 februari 2017

Sportlov på hemmaplan

I måndags när vi vaknade upp till ett gråkallt regnväder undrade jag vad vad vi gjorde hemma och tyckte synd om alla sportlovslediga barn.

Fördelen med tråkigt väder hemma. Nu slipper vi äta köpebröd några dagar!


Oreo pops - mums, de här gick åt fort
Men på tisdagen ordnade det upp sig och vi fick lite vinter här hemma också. Härligt! Allt blir så mycket roligare med lite snö att leka med och ljusare blir det också. Till D1:s glädje var det även kramsnö! Vi är inte helt överens i den frågan, jag och D1, vilken typ av snö som egentligen är bäst, som skidåkare föredrar jag ju burkvalla före klisterföre... Men, men, ska man bygga ljuslyktor och snögubbar är ju kramsnö helt klart att föredra.
Härligt när man kan åka pulka till förskolan

Sån här utsikt från sovrumsfönstret gör mig glad, blå himmel och snö!
 Igår var vi på aktivitetsdag i sporthallen. D1 provade på det mesta. Roligast var gymnastikdelen och hinderbanan. D1 körde även 6 varv på inomhusorienteringsbanan tillsammans med en kompis så gissar att hon tyckte det också var rätt kul.

På kvällen fanns det tydligen ännu lite energi kvar i D1 och kompisarnas kroppar så det blev en sväng till bandybanan också innan läggdags.

Kul att flyga!
Bandykul är roligt, det hörs ju på namnet!
Nu dags för mig och D2 att gå till förskolan och hämta D1och vidare till tåget för ikväll checkar vi in i husvagnen igen!



söndag 19 februari 2017

Folkfesten är snart här!

Det är nära nu. Bara några dagar kvar till årets folkfest i Mora startar. Det märks överallt, både i centrum och i skidspåret. Mässtältet är på plats, staket och reklamskyltar sätts upp och i Vasaloppsspåret är de stora kilometerskyltarna på plats.

Det är nära nu!

På dagens skatepass i Vasaloppsspåret kunde jag riktigt känna ett pirr av förväntan i kroppen inför den stundande Vasaloppsveckan. Jag som inte ens är anmäld till något lopp! Börjar dock så smått känna ett sug efter att köra något av loppen. Får se om det blir något och vilket i så fall. Det som i nuläget lockar mest är nog Nattvasan.

När anmälan till Nattvasan släpptes för ungefär ett år sedan fick jag frågan av en kollega om vi inte skulle köra tillsammans. Eftersom jag precis blivit gravid kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att kroppen skulle vara redo för 9 mil skate i slutet av mars, men efter fyra skatepass denna vecka, varav det längsta på 32 km, lockar utmaningen mer och mer.

Solen på väg ner över Böllingsmyren på årets hittills längsta pass

Veckan som gick spenderade vi som sagt i Grönklitt eftersom barnens kusiner hyrt stuga där. Den mesta tiden tillbringade vi i backen, men eftersom D2 är för liten för backen blev det många turer med pulkan i längdspåret också. 

D1 och kusinerna har gått i skidskola och susar nu ner för vilken backe som helst utan problem. Från barnbacke till hoppbacke, skogsåkning och röda backar på en vecka. Bra jobbat!
Lunch i toppstugan. Med utsikt över tigrarna i rovdjurshägnet.

Kusinerna lyssnar på leoparden i Blåbärsskogen och fick även syn på den levande leoparden.
Kusinerna dricker Isbjörnsdricka vid Norrliften


Nu sitter vi på tåget, på väg hem efter 10 helt fantastiska dagar. Eller hem förresten. Denna månad kommer vi tillbringa fler nätter i husvagnen än i huset, så man kan fundera vad som är hemma egentligen. Sambons chef sa en gång att ”hemma är där man har sina saker” och våra käraste ägodelar, i alla fall den här årstiden, har vi lämnat i Mora.


Idag kom solstolen fram. Vår i luften idag!

När termometern visar +12,5 grader får man springcykla till tåget utan jacka även om det är i februari